Nuet är det enda som existerar. Gårdagen har redan passerat och morgondagen vet vi ingenting om. Ändå lever vi i hög grad våra liv utifrån det som varit och det som ska hända. Vi funderar över situationer och händelser från det förflutna, spelar upp det som hänt som en film i våra tankar, återupplever händelsen genom våra känslor. Ibland fastnar vi här, vi ältar det förflutna.
På samma sätt tänker vi på framtiden. Vi gör upp planer och bokar våra kalendrar. Gör oss själva upptagna långt in i framtiden. Detta är självfallet naturligt och helt OK. Om vi inte reflekterar över gårdagen och drar lärdomar kring oss själva och våra beteenden skulle vi göra om samma misstag igen och igen. Om vi inte planerar framåt blir det svårt att uppnå drömmar och mål.
Samtidigt är det något vi missar om vi befinner oss i dåtid och framtid för mycket. Vi missar att vara fullständigt närvarande i stunden, att njuta av ögonblicket – ensam eller tillsammans med andra. Det är i nuet vi uppmärksammar det vackra i tillvaron, där vi fångar färg, form, doft, smak, ljud… Det är i nuet vi har vår fulla uppmärksamhet på omgivningen, andra människor och oss själva. Det är i nuet vi blir medvetna om och kan fånga alla de signaler som är viktiga för oss att få syn på för att bättre kunna navigera i tillvaron.
För mig är närvaron i nuet och den lyhördhet det innebär helt avgörande. Förutom att livet får mer färg och vackrare klang hjälper närvaron mig att lyssna in mig själv och andra på ett sätt som hjälper mig forma tillvaron med medvetenhet. Jag vill påstå att leva i nuet är en av grundpelarna för att gott självledarskap.
Hur skulle ditt liv se ut om du var mer närvarande i nuet? Skulle det göra någon skillnad?
