Gör du din röst hörd? Visar du vem du är? Uttrycker du dina tankar? Tillåter du dig visa känslor?
Anledningen till att jag frågar är att jag tror att det finns utrymme att visa mer av de vi är. Jag tror att vi många gånger gör oss själva mindre och undviker att visa våra sanna jag, av rädsla för vad andra ska tycka och säga om oss. Vi reducerar oss själva, gör oss små – för att passa in. Att passa in i alla möjliga olika sammanhang – på jobbet, i skolan, bland vännerna, på middagsbjudningen. Listan kan göras lång. En viktig fråga är vad det får för konsekvenser? I det korta perspektivet, mest sannolikt inte särskilt stor påverkan. Att anpassa sig till omgivningen och ibland välja att inte uttrycka sin åsikt, tankar eller känslor är naturligt. Säkert också väldigt klokt. En helt annan sak om det sker regelmässigt, oreflekterat och sprunget ur rädsla.
Vi föddes till den här världen med en röst. En röst som vi så självklart använde som spädbarn. Vi märkte snart hur omgivningen svarade an på våra olika sätt att uttrycka oss. Vi växte, blev äldre och något hände för många av oss. Rösten tystnade. Anpassningen till samhället var nu fulländad med vårt unika uttryck utsuddat i kanterna för att passa in i normen.
Om du har tappat din röst, är du beredd att ta tillbaka den?
Vår röst handlar inte enbart om ord, tonalitet och klang, utan handlar om hela vårt uttryck. Vad själen vill förmedla och uppnå under den tid vi har till vårt förfogande, här i denna livstid. Det kan ske på många olika sätt, helt unikt för var och en av oss. Hur vi helt enkelt väljer att uttrycka oss i världen.
Viktigt att komma ihåg: Det är med vår röst vi skapar vår framtid. Hur vill du skapa din?
