Några rader om detta med att vara närvarande i mötet med andra och viken av det för att uppmärksamma det som sker och för att skapa goda relationer.
Att vara närvarande handlar om olika aspekter. Den fysiska dimensionen handlar om att fysiskt finnas i samma rum som en annan människa. Att uppleva och göra saker tillsammans, att samtala, skratta och gråta, att finnas till för varandra. Till det fysiska räknas exempelvis även videomöten, telefonsamtal, mejl och sms, men där det rumsliga mötet alltid skapar de bästa förutsättningarna till kontakt. Det fysiska rummet ger oss tillgång till samtliga dimensioner genom våra fem sinnen – syn, hörsel, smak, doft och känsel.
Men bara för att förutsättningarna finns där behöver det inte betyda att det blir en god kontakt eller ett bra möte. En annan aspekt av närvaro behöver också finnas på plats, den mentala. Vi kan kroppsligen befinna oss i samma rum men mentalt vara någon annanstans. I sinnet kan vi vandra till dåtid eller framtid och fundera över något som har hänt eller ska hända. Vi är så upptagna av våra egna tankar att vi inte tar in den andra personen, vare sig vi är i samma fysiska rum eller talar i telefon. Du förstår alldeles säkert vad jag menar.
Har du tänkt på vad som händer med dig när du märker att den du talar med inte lyssnar på dig? Att personen i fråga mentalt är någon annanstans? Hur ofta händer det att du själv tappar din mentala närvaro i mötet med andra? Hur tror du att det påverkar dem?
Våra mobiltelefoner är ett nutidsfenomen som definitivt drar vår uppmärksamhet från det som händer i nuet. Samtidigt som de gjort våra liv effektivare där vi kan kommunicera när som helst och var som helst, har de också bidragit till att skapa en sämre kvalitet i våra fysiska möten just genom att vi gärna ger all uppmärksamhet till telefonen och inte till personen vi har framför oss.
Så när du sitter där med mobilen i din hand, distraherad och inte fullt mentalt närvarande i mötet med en annan människa, kom då ihåg detta citat av Warren Beatty:
”Människor glömmer vad du säger, men de kommer ihåg hur du fick dem att känna sig”
Jag vill att de människor jag möter ska känna sig sedda, hörda och värdefulla. Min ambition är därför att alltid försöka vara så mentalt närvarande jag bara kan, att ge min uppmärksamhet till den andra personen, att verkligen lyssna, fråga och fördjupa samtalet. Att för en stund göra en annan människa till den viktigaste i mitt liv. Jag lyckas inte alltid fullt ut, men jag försöker verkligen. Och i att försöka ligger att kontinuerligt stilla sina tankar, komma till ro i sinnet, komma hem till sig själv.
Hur går dina tankar kring mental närvaro? Hur gör du för att öka den?