Ledarskap börjar alltid med mig. Med förmågan att leda mig själv – i allt vad det innebär.
Det handlar om insikten om vem jag är, vad som är viktigt för mig, vad som driver mig och vad jag vill med mitt liv. Min förmåga att finna ut min uppgift och sedan gå vägen som leder dit jag vill. Att hålla kursen även när det blåser, att sätta sunda gränser både gentemot mig själv och andra. Det handlar om förmågan att motivera mig själv när det går trögt, att ha en inre röst som viskar ”du klarar det här, nu tar vi nya tag”. När den inre styrkan sviktar kan jag låna någon annans uppmuntrande röst, som får mig att fortsätta en bit till.
Med ett gott självledarskap ger jag mig själv utrymme, jag lyssnar till mig själv och mina behov. Jag har förstått vikten av balans mellan prestation och vila, jag inser värdet av att stanna upp och reflektera, att sluta ögonen och ta djupa andetag. Att lyssna på den där inre rösten som knappt hörbart viskar viktiga budskap – och agera på det jag får till mig. Att känna tvivel och rädsla men göra det ändå i en visshet om att det är det enda rätta.
Med ett gott självledarskap ger jag mig själv de allra bästa förutsättningar att vara den bästa versionen av mig själv. Jag inser att den jag är och hur jag beter mig får stor inverkan på andra. Jag väljer därför att ta ansvar för mig själv, det jag säger och gör – utan undantag.
Hur tänker du kring dig själv och ditt självledarskap?
